Zinkens historia
Materialets användning som byggmaterial har växt exponentiellt sedan det blev möjligt att valsa det till ark och rullar. Zink användes i mässing – en legering bestående av koppar och zink – långt innan det ens var känt som ett byggmaterial. Mässing användes bland annat för tillverkning av olika föremål 3000 f.Kr. i de palestinska regionerna Babylon och Assyrien 1400 till 1000 f.Kr.
I Indien och Kina lyckades man tidigt smälta zink och rena den i stor utsträckning. Det gick dock nästan ytterligare 1700 år innan zink isolerades som en ren metall av den tyske kemisten Andreas Sigismund Marggraf på 1700-talet. Ursprunget till namnet zink är inte känt. Det kan ha kommit från det persiska ordet "sing", som betyder "sten".
Tack vare processen med valsning av zink, utvecklad 1805, var metallen nu lämplig för användning som tak, fasad eller takavvattning. Det blev snabbt ett tilltalande alternativ till dyr koppar- och tunga blyplåtar. De första zinkfabrikerna öppnades i Schlesien och Belgien, där det fanns stora zinkgruvor. Valsning, som fortfarande var känt som krossning vid den tiden, gav olika materialtjocklekar.
Ju fler ark som rullades ihop, desto tunnare blev materialet. Detta är också ursprunget till numreringen av zink. Zink 14 och Zink 16 är tillsammans med Zink 12 fortfarande de mest använda materialtjocklekarna idag. Då var det inte möjligt att garantera en slutlig materialtjocklek på exakt millimeter. Idag tillverkas titanzinkplåtar endast genom en automatiserad valsningsprocess, så de kan tillverkas till en tolerans på hundradels millimeter. Zink 12 är 0,65 mm, Zink 14 är 0,80 mm och Zink 16 är 1,10 mm.
Tidiga influenser i byggbranschen
Zink blev känt som takbeläggning för första gången i samband med byggandet av kyrkan Saint Barthélémey i Liège 1811. Det är dock Frankrike som är mest uppmärksammat för byggnader med zink. I mitten av 1800-talet upplevde Paris en stor befolkningsökning. Napoleon III gav då stadsplaneraren Haussmann i uppdrag att genomföra planerna på en storskalig renovering av Paris.
Haussmann valde zink till taken på de otaliga nya byggnaderna som var under uppförande. Zink var en ny produkt som symboliserade modern arkitektur. Idag domineras stadens silhuett av många zinkbeklädda mansardtak. Denna nya arkitektoniska stil spred sig till många andra länder under de följande åren, inklusive Nederländerna, där bourgeoisin antog den franska byggnadsstilen. I städer som Haag och Amsterdam hittar man idag många villor, hotell och offentliga byggnader med zinkbeklädda tak.
Kvalitet – optimal med RHEINZINK
Titanzink har idag en mycket lång livslängd, trots att det då ansågs vara ett "ömtåligt" eller "bräckligt" material. På 1700-talet gjorde en blyhalt på 1,4 % att materialet spricker. Idag undviks dessa föroreningar genom att använda så kallad elektrolytisk rengöring med tillsats av titan och koppar. Detta gör materialet mycket starkare och mer stabilt. En historiskt utbredd teknik är att täcka taket med diamantformade rutor, så att de överlappar varandra.
Detta system användes endast för branta taklutningar. Därför är de traditionella mansardtaken ofta täckta med zinkrutor på de branta ytorna och med korrugerade tak på de flackare takytorna. Idag kännetecknas taksystem av många olika funktioner. Baserat på utmärkt produktkvalitet med titanzink från RHEINZINK, som garanterar hållbarhet och säkerhet, erbjuds konstruktörer och arkitekter flera olika alternativ för individuella taklösningar. Det vertikala dubbelfalssytemet eller det vertikala vinkelfalssystemet är bara två exempel.
Obegränsade möjligheter
Förutom takbeklädnad används zink idag för många andra ändamål. Fram till 1800-talet var rännor till övervägande del av trä. Ibland belades de med bly för att förlänga deras liv. Det innebar ett tungt, tidskrävande arbete – och rännorna krävde underhåll.
Det tidlösa utseendet, hållbarheten och formbarheten gör naturmaterialet zink till ett intressant val – även som fasadmaterial. Fasadsystem av titanzink ger ett metalliskt utseende och skapar stilfulla accenter som framhäver en byggnads uttryck. En zinkbeklädnad är inte bara ett riktigt blickfång, den skyddar också byggnaden från väder och vind. Dessutom ger den här typen av klimatskärmar värmeisolering och sparar därmed energi.
Zink har blivit ett utbrett material inom konstruktion. Även hängrännor och stuprör av zink har bevisat sin kvalitet under de senaste decennierna, till och med århundraden. Zink ses ofta på tak i historiska städer, men materialet används även i modern arkitektur. Från takkupor till tak på kyrkor eller tak och fasader på kontorsbyggnader och villor – detta öppnar upp för en hel del mångsidighet.
Materialet blev populärt på 90-talet av förra seklet, när arkitekturen upptäckte materialet som fasadbeklädnad. Detta gav upphov till nya system och förpatinerad zink, vilket gav materialet ny kraft.
You are on our global website.
Would you like to stay on rheinzink.com or visit the local RHEINZINK America website?